Ny som mamma.

Efter födseln fylldes brösten upp med mjölk och blev stora och fina men allteftersom tiden gick blev dom mindre och mindre. Jag trodde det var lite av en skröna att man går ner i vikt när man ammar men det är verkligen så! Kilona föll av, inte bara på kroppen utan tyvärr även från brösten. Jag ammade helt i ca fyra månader och delvis två månader till. Efter det hade mina bröst förvandlats till två små påsar.

Det var efter amningsperioden som mina tankar om en bröstoperation satte fart igen och nu ordentligt. Mina bröst var allt annat än snygga efter amningen. Eftersomn jag hade tappat vikt så såg det ut som att bröstet hade försvunnit med halva volymen och sjunkit ner några centimeter. Bröstvårtorna var stora och hade inte ändrat sin form; det såg verkligen oproportionerligt ut. Jag tyckte inte om att titta mig själv i spegeln, vare sig med eller utan kläder.

Detta fick självklart negativa effekter. Eftersom jag inte trivdes med mig själv handlade jag inga kläder till mig själv vilket alltid varit viktigt förut. Jag hade ingen lust att klä upp mig för jag tyckte ändå inte att jag var fin i någonting. Sex ska vi inte ens tala om. Min sambo tyckte givetvis att det var jättetråkigt och försökte uppmuntra mig på alla sätt och vis men inget hjälpte. Jag tyckte att jag var ful och vägrade visa upp mig. Jag var helt orubblig.

När jag fortsatte mitt arbete som instruktör igen fick jag ännu mer ångest. I sportbehån försvann brösten helt och hållet och jag såg ut som en man. Tyckte jag iallafall. Hyfsat jobbigt när man har en full gruppträningssal och alla tittar på dig.

Mitt nya liv hade gett mig både bra och dålig självkänsla på olika sätt. Jag kände mig mer vuxen, att få barn var det bästa jag gjort, jag trivdes i rollen som mamma. Samtidigt hade jag i ett nafs förlorat mitt gamla liv, självkänsla, utseende. Inte för att man ska behöva välja mellan två liv eller tycka att något är sämre men det tar ett tag som nybliven mamma att komma in i sitt nya liv på ett mentalt plan och hitta en balans mellan gammalt och nytt. När vi kvinnor får barn ser det ut som att vi är som klippta och skurna för rollen vilket vi självklart är men det många inte förstår är att det är en minst lika stor omställning för oss kvinnor som för män.

Månaderna gick och jag var fast i mina tankar. Hur går jag till väga? Vad är nästa steg? Ska jag operera mig? Jag hade säkert tusen frågor att bearbeta inom mig samtidigt som mina roller i vardagen skulle ageras som vanligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0